Om det ändå inte vore så...

Följande text har jag tidigare publicerat på facebook den 23/9 2008.

... att fredagens konsert med Stevie Wonder i Globen hade varit dålig så hade i varje fall känts lite bättre. Tyvärr hade jag inte råd att bevista den och försökte därför intala mig själv om att mina största musikupplevelser ägt rum hemma i vardagsrummet eller kanske någon helt annanstans med min mp3-spelare. Det gick sådär eftersom jag fortfarande har Kraftwerk-konserten på Cirkus 10/2 2004 i hyfsat färskt minne. Den visade sig vara så rasande bra att jag hade gåshud nästan halva konserten och bara stod och flämtade av hänförelse. Jag var helt slut efteråt. Tänk er själva en orgasm som varar över en timme!!! Det skulle ta på krafterna.


Jag om någon borde varit på Stevies konsert, precis som det var självklart att jag såg Kraftwerk som var mina hjältar under tonåren. Då har man få hjältar. När man är vuxen har man desto flera. Både Kraftwerk och Stevie Wonder är ett par av dem. Men jag måste ändå säga att Stevie Wonder betytt mer för mig i vuxen ålder eftersom jag lyssnat på honom åtminstone en gång i veckan sedan 1993. Kraftwerk lyssnar jag bara på under korta perioder som infaller ungefär en gång om året. Om jag bara fick ta med mig cd-skivor med en enda artist till en öde ö skulle jag utan att tveka välja Stevie. Stevie har lyckats med bedriften att göra enkel popmusik samtidigt som den är fullständigt genial. Och vilken röst, vilken glädje och passion! Märkligt bara att han skulle få sin största hit med en sån bagatell som "I just called to say I love you"!? Så sent som för tre år sedan släppte han albumet "A time 2 love" som innehåller ett par av hans... hmm, 15 bästa låtar.

Naturligtvis var UNT's recensent helt lyrisk och gav konserten högsta betyg. I fredags var det antagligen sista chansen att få se Stevie live, åtminstone här hemma i Sverige. Jag skäms fruktansvärt över den tid i mitt liv då jag dissade Stevie utan att ha givit honom en chans. Detta berodde antagligen på att jag bara kände till "I just called... " och "Happy Birthday". Tyvärr dröjde det som sagt ända till 1993 innan jag upptäckte det han gjorde på 70-talet. Ååh shit, vilka låtar!!!